Om boken: year / "Against Apion" skrevs av Josephus efter hans andra två mest betydande verk. Detta gjorde det möjligt för honom att, där det var nödvändigt, förlita sig på auktoriteten i sina egna verk (för att bevisa tillförlitligheten i skildringen av händelser och legitimiteten av den historiska metoden) och hänvisa till mer detaljerade uttalanden om frågor som kräver forskning. Uppsatsen är dock helt fristående och komplett, eftersom författaren hade ett speciellt syfte. "Judiska antikviteter" hade ett övervägande positivt innehåll och var uppenbarligen för detaljerat och omfångsrikt för ett brett spektrum av läsare. I uppsatsen "Against Apion" bestämde sig Joseph för att tala kort, tillgripa den mer effektiva genren av ursäkt och gissade ännu mer exakt det grekiska sunt förnuft. Den dominerande ursprungsforntiden var kanske den enda grunden på vilken det var möjligt att bland läsarna bilda en opartisk inställning till författarens landsmän. Alla andra dygder hos det judiska folket skulle kunna erkännas mycket snabbare om detta villkor uppfylldes, är den äldsta bevarade ursäkten för judarna. Genren i sig avslöjar med nödvändighet tydligt författarens ställning, som öppet tog sitt folks parti och inte gjorde några eftergifter till vare sig grekerna eller romarna (förutom i vissa fall för en respektfull ton mot de senare), än mindre till egyptierna. Huvudidén genomförs stadigt och till och med skarpt - det judiska folket är initialt original, deras lag i alla grundläggande artiklar överträffar all annan lagstiftning, deras uppfattning om den Enda Guden är den enda sanna. Detta avgjorde planens harmoni och rättframhet.